Galet less...

Hur gör man i ett förhållande för att komma över "bumps in the road".....Varit väldigt gropigt sista tiden..o jag tycker allt att jag försöker men problemet är att andra änden inte försöker det allra minsta. Om jag är "duktig" o biter ihop o inte låtsas om sura miner o kommentarer, så är allt frid o fröjd. Men minsta lilla jag säger något tillbaka eller inte orkar smajla o gulla..ja då är det surare än den suraste grapefrukt! O jag avskyr grapefrukt! Den mest motbjudande frukt jag kan tänka mig!

Men är det bättre ensam? Hur kommer livet bli då? Hur mycket ska man kämpa för ett förhållande? När inser man att det är lönlöst, att man inte kommer vidare? Jag anser ju att man ska kämpa och jobba på förhållandet, hela livet. Men det förutsätter ju också att det flyter på mesta tiden.

När ens sambo vägrar gå till en terapeut och försöka reda ut problemen, vad fan gör man då? För ajg vet inte hur länge till jag orkar för jag tycker det är surigt mest hela tiden. Vi lever under samma tak, men har egna sfärer känns det som. Jag vet ju att den dag jag väljer att flytta då är det över för gott. Han är sån. Kommer inte vilja separera på prov eller "hitta tillbaka" till varandra på sikt. Då är det över. Vilket gör att man måste vara inihelvete säker på sin sak! Och det är jag såklart inte. Jag vill bara ha tillbaka den mannen jag blev kär i  och gifte mig med. Som fanns här tills för några år sen. Den mannen vill jag leva med. Men inte den mannen som bor här just nu. Kommer han försvinna? Förbättras? Eller är det obönhörligen på väg mot limbo? För mig är det limbo ett ingenting. Ett tomrum där ingen är lycklig.

Jag vill ändå leva resterande halva av mitt liv lycklig 99% av tiden. Det är jag övertygad om att man ska kunna göra. Vi var så lyckliga förut. Men för sisådär ca 3 år sen blev det sämre o sämre. Jag borde väl uppmärksammat det tidigare o försökt påverka då. Nu har det blivit så infekterat så ämnet går inte att ta upp utan att det blir hårda ord och osämja i dagar. Det är ju inte heller kul och gör att man håller käften istället.

Ja fy fan. Vad göra. Vilket i-landsproblem. Folk svälter, våldtas, mördas...jag är olycklig i mitt äktenskap..ojojoj...