Alltså, jag skulle verkligen vilja veta meningen med livet...varför finns vi här på jorden? Vi äter,sover, skiter, bråkar, jobbar, allt går runt runt runt hela tiden, ett riktigt ekorrhjul. Vad är meningen? Och så vi bråkar med varandra!! Människan är verkligen den värsta varelsen. Går inte att jämföra med djur ens. Finns inga djur som sysslar med så meningslösa bråk och misshandel o dödande. Vi misskrediterar varandra, ljuger, bråkar, hatar. Ja utan att ens känna varandra. Vad är vi för sorts varelser? Och inte begriper jag vad vi tillför heller. Det enda vi gör är förstöra för varandra och förstör planeten.
Trots den underbara vårsolen så har jag tappat sugen på det mesta. Tappat sugen på att rida, tappat sugen på att göra något överhuvudtaget. Och då undrar man ju förståss ännu mer, varför man ska finnas? För att bara sitta och inte göra något alls? Jag önskar jag kunde hitta lite hopp o lite mening. Något som gör livet värt att leva och som gör att man längtar till varje ny morgon och dag. Något som får mig att känna glädje och inspiration. Känna att det spritter i kroppen av glädje. Istället för den blytyngda sörja som rör sig runt i mina vener i slow motion. Det är iaf så det känns. Och samtidigt finns det människor som kämpar för sina liv mot alla möjliga hemskheter. Här sitter man under tak, med mat på bordet omgiven av sin familj och undrar vad meningen är. Snacka om ironi. Och inte vill jag drabbas av något livshotande bara för att få en livsgnista. Jag vill hitta gnistan ändå. Det kan ju inte vara så att man måste nästintill dö eller vara döende för att förstå livets mening. Det måste ju gå att hitta den meningen ändå.
Måste man gå till en läkare o få tabletter utskrivna för att få tillbaka gnistan? Jag har provat det en gång och inte fan hjälpte det. Så det känns ju inte som ett alternativ precis. Är det så att vissa av oss helt enkelt har svårare än andra att känna gnistan? Jag fattar inte.
