På väg...

mot målet , 60kg. Enligt Anna Skipper väger jag 68,5 nu, minskat 8 kg alltså. Inte så illa. Önskar bara motivationen kunde dyka upp som gubben i lådan...Alla säger att äter man bra o sunt så ska man bli så pigg o glad, orka mera...Ja inte i mitt fall...känner mig trött och hängig, orkeslös. Deppad. Jag har ett skitbra liv egentligen men orkar inte glädjas åt det och ens engagera mig i det...Idag har jag inte gjort ett endaste dyft! Suttit i soffan hela dagen i princip. Ja förutom en snabbstädning imorse och kastade ut hö till hästarna. That's all. Inte ridit, inte motionerat...ingenting..Vill ha den där kicken som alla pratar om...letar o väntar...

jäklar..barnen bakade negerbollar.. :(

så himla svårt att stå emot..tog en, sen en till, sen 2 på en gång...sen några till..o nu sitter man här med dåligt samvete :( o insikten att jag får motionera bra mycket mer än mina vanliga 5km i rask takt :( men fyyy så goda dom va!!o till mitt försvar så var det det första godis jag ätit på 9v!!

Nästa helg firar jag o maken bröllopsdag, 7 år. Då ska vi såklart ut o käka gott. Men då ska jag späka mig före så jag inte behöver få dåligt samvete och inte heller behöver motionera den dan. Känns lite overkill på bröllopsdan då man bara ska mysa. Inte ha några måsten.
Måste städa hela huset då, för jag avskyr att mysa o slappa om det är minsta stökigt. Barnen är hos sin farmor o farfar dessutom. Vill kunna bara vara, gå i jamasen hela dan, fram tills vi ska iväg o äta :)Blir nog vår favvo Choy's i stan, kina käk. Ooooh förrätt: vårrulle :) huvudrätt, stekt ris med kyckling. Efterrätt orkar man ju aldrig för man får jäkligt mycket mat där. Och jag tänker ta en cola till maten. Gott o dricka vatten till...not!
Provade ut nya outfiten till finalinspelningen på tisdag. Mycket nöjd. Underbar stickad tröja från H&M i beige/guldnyanser. Tights i mockaliknande material och så förståss high heels, så man ser lite längre=smalare ut :)

sorry kan inte för mitt liv vända den rätt i den här jäkla bloggen...den är rättvänd annars nämligen..men allt funkar inte alltid som det ska.
Nåja, fixar naglarna, fransk manikyr, skitsnyggt :) Blir lite dekorationer på dom åxå. Kommer kanske en liten bild på det åxå. Smink o hårstyling får jag på Klippoteket på Sibyllegatan bekostat av Titan förståss. Blir spännande och SKÖNT att ha detta avklarat. Sen är det bara att sitta o vänta med bävan på mitt program som ju är nr.5. Nästa vecka är program nr.2, så det är ett tag kvar. Men det börjar bli lite tradigt med inspelningar hängandes över en. Okej när dom varit här på gården men att åka till sthlm är ju mindre kul. Det tar dessutom en hel jäkla dag..Men okej, kul att ha varit med om nåt annorlunda i sitt liv. :)

väga sig varje dag eller inte...

Men ofta så går vikten lite upp o ner och jag vill veta om min senaste vikt är korrekt, dvs under 70 strecket. Det är lixom mitt första stora delmål att hamna under 70 och jag vill ju inte hurra förrän jag vet att vikten stannar där.
Igår var det 69,6 idag 69,7 och det känns ju rätt troligt då att jag hamnat under 70, vilket innebär att jag kan fira :D Ska visserligen hålla koll fortsättningsvis men iaf :) Känns overkligt, för det är bra många år sen jag var under 70. Alla mina tidigare försök har jag pendlat mellan 72-75...så det är en rätt stor grej för mig att hamna under 70, det känns som jag ser "ljuset i tunneln" :)

Upptäckte däremot att jag hela tiden mätt midjemåttet fel...har alltid mätt på den störst utstickande punkten, alltså längst ut på största bilringen...Men upptäckte idag när jag googlade på det att man ska mäta i princip runt magen och måttbandet ska hamna över naveln!! Det skiljer iaf 4cm och som vi alla här vet så betyder varenda centimeter massor för oss!!! Inte ens tv-bolaget visste var magen skulle mätas när dom intervjuade mig inför antagningen utan frågade mig var man mätte..Så det är ju rätt missvisande..Mitt midjemått är på högsta punkten 104cm och över naveln 100.
Överallt kan man läsa att midjemåttet på en kvinna ej ska överstiga 88cm. Det är en sanning med modifikation! Min läkare menade att man måste se till individens kroppsbyggnad o menade att som tex jag som är något grövre i benstommen kan gott och väl ligga på t.ex. 95. Mitt tips till alla som vill gå ner i vikt är att gå till din läkare. Be honom kolla kolesterolet samt midjemått och vikt och uppskatta vad du bör ligga på. Jag har ju gått hos min läkare samt även då i samband med du är vad du äter. Men det är ju min läkare som är den jag förlitar mig på. Jag fick också veta att mitt kolesterolvärde är något högt. Något som min läkare inte alls håller med om. Nu är ju programmet lite tillspetsat förståss för att få "se"värde. Hur intressant är det om jag inte är skadlig för mig själv i mitt beteende o matvanor?? Men för alla som bantar så är mitt råd att gå till din läkare först och be om råd och kontrollera dina värden helt enkelt. Det är helt ovärderligt.
Min läkare är inte helt nöjd med mitt deltagande i programmet eftersom han anser att Anna förenklar bantning. Det är jätteolika för alla hur man går ner i vikt och hur det påverkar ens kropp och allmäntillstånd. Nu har han bara bilden av henne på Tv, vilket dom flesta har. Hon är mycket kompetent och kunnig och jag får ju tips och råd utanför tv-rutan såklart. Men visst har han rätt på ett vis att det kan vara svårt för många att ändra kost så hastigt och att gå ner mycket i vikt på 8v. Men det är ju något som media egentligen satt upp som mål för detta program. Att det ska vara tufft och jobbigt och man ska rasa i vikt. Frågar man Anna så ser hon detta som ett långsiktigt mål och att man ska må bättre i kropp och själ helt enkelt.
Och där är min läkare och Anna helt överens. Fast jag inte lyckats gå ner så mycket på dessa veckor som kanske andra deltagare gör, så har jag iaf brytit en hel del fula matovanor och ger min kropp bättre bränsle än tidigare. Jag motionerar och det gör att jag orkar mer och kroppen mår bättre. Jag har inte fått nån sån där "kick" som en del pratar om(trots att jag i princip åt vegetariskt) tvärtom, jag är lika trött o seg som förut. Men jag vet ju att det är nyttigare så även om min kropp inte orkar hålla med om det ännu så är det bara så.
Jag rider bättre också. Hela mitt program går ut på att få tillbaka mig i dressyrsadeln. Jag har en egen uppfödning som jag ridit o kört in själv. Tränat honom upp till medelsvår dressyr. Han är 6 år o vi har tävlat upp till LA:3. Han är ju dessvärre ponny så vi slår alltid från underläge. Även ett halvblod som inte går ett dugg bra kan slå oss...bara för att domaren inte gillar ponnyer bland hästar. Allt för vanligt tyvärr :( Det är bara att gilla läget. Men eftersom jag pga min övervikt blev ganska fladdrig i överkroppen så gav det ett slafsigt intryck och nu när jag blir starkare och smalare så kommer iaf helhetsintrycket att se bättre ut och ge något bättre poäng.
Dock har jag under tiden jag väntat på miraklet(att bli smal) börjat träna/tävla western. Där är jag aldrig i underläge utan det handlar om din prestation, inte vilken häst du har. Och jäklar så bra det har gått! Flertalet förstaplaceringar och andra och tredje och klubbmästartitel och andraplats i en cup...you name it! Jag behöver aldrig åka hem utan rosetter. Och min häst älskar den här typen av ridning mycket mer än dressyr där du håller ihop din häst lite mer mellan hjälperna än vad du gör i western. Så jag vill fortsätta med western, absolut! Sen kommer jag nog starta då och då i nån klubbdressyr. Nu har dom dessutom ändrat licensreglerna så det blir mycket mycket dyrare att rida lokala tävlingar som jag gjort förut. Därför får det bli klubbisar när andan faller på och storsatsning på western. Jag satsar mot SM :) Varför inte? Vi kan absolut nå dit, något som är helt omöjligt i dressyr. Då måste jag ha en stor häst och en som har gångarter utöver det normala. Men i programmet handlar det bara om dressyr, tyvärr. Fick inte prata om western överhuvudtaget :( eftersom hela inriktningen handlar om att jag inte kan rida bra dressyr pga övervikten :( Lite synd. Jag har t.o.m lämnat in min dressyrsadel på försäljning, haha , så jag kommer rida "dressyr" i finalen i min bomlösa sadel :)

Fredagsmyyys... eller... :/

Att banta och njuta av fredagsmys går inte riktigt ihop. Varje fredag är en mardröm där barnen får sitt godis och familjen äter en god middag..utom jag :( Jag är ju inne i slutspurten och ska filma finalen nästa vecka. Så nu får jag ligga i lite xtra för att gå ner några kilon till. Det har ju gått väldigt trögt för mig. De utlovade -10 kilona som tjejerna som intervjuade mig inför antagningen, dom har jag inte sett röken av! Det finns säkert dom som går ner så mycket, men till den kategorin hör tydligen inte jag. Det blir naturligtvis inte bättre av att jag lider av IBS, mycket förenklat kan man säga irriterad tarm. Det innebär att jag är väldigt känslig för vad jag äter och jag klarar heller inte snabba byten i kosten. Har haft mycket problem just för att jag fick ändra matvanor radikalt närj ag blev antagen. Trots att jag äter mycket hälsosamt, sojaprodukter, inget gluten, inte ens glutenfritt, ingen pasta el dyl, ingen potatis, inget socker mm...så mår min mage urdåligt.
Har fått medicin från min läkare så det ska bli mera uthärdligt.
För den som undrar så nej, jag kommer inte fortsätta med min extrema diet efter finalen. Men jag kommer fortsätta motionera och tänka på vad jag äter. För att göra det enklare för mig själv har jag gått med i Viktklubb. Det är otroligt enkelt att se där vad jag stoppar i mig och om jag hamnar för högt eller för lågt i kaloriintag. Samt kan jag "äta upp" mina bortmotionerade kalorier.
Efter finalinspelningen så kommer jag fortsätta med hjälp av Viktklubb att hålla mig på 1300 kcal/dag samt motionera. Däremot kommerj ag tillåta mig själv att äta mer "vanligt" så det inte blir så jobbigt hemmavid, att laga olika maträtter. Jag kommer också tillåta mig att äta en chokladbit eller lösgodis på fredagkvällen och m ax 1 burk cola till middan. Det tycker jag är okej.

I den värld vi lever i idag är det "fult" att vara överviktig. Förr var det fint att vara mullig och det var även tecken på välstånd!!! Om det inte vore för medias påverkan hur man ska se ut och vara så är jag övertygad om att jag aldrig skulle reflektera över min övervikt! Det tror jag ingen skulle göra. Men tyvärr växer man upp och lär sig hur saker och ting ska vara genom omgivningens(läs media, trots allt där det mesta kommer ifrån)tryck och därför får vi dålig självkänsla för det finns ingen som kan leva upp till dagens ideal!
Jag vill påstå att VÅGA VARA DIG SJÄLV, våga vara mullig! Våga stå emot dagens ideal! Men jag vet ju själv hur svårt det är. Det är något som bara ÄR. Precis som att ifall en kille leker med tjejleksaker eller gillar rosa, så är han troligen gay...Världen formar idealen och påverkar människan under hela dess uppväxt att vara och se ut så som världen tycker är okej. Sorgligt egentligen. Jag önskar jag klarade att gå min egen väg. Inte ens den upphausade Mia Törnblom vågar vara sig själv. Hon är smal, snygg, modern. Jag tror ärligt talat inte ens hon hade fått den uppmärksamheten om hon inte sett ut så heller! Tänk er, släng på 100 kg på henne, råttfärgat stripigt halvlångt hår, osminkad, fula glasögon, manchesterbyxor och en collegetröja i obestämd färg...Vem hade brytt sig om vad hon säger?????
För den delen så spelar det ju ingen roll om man försöker vara sig själv. Jag försöker vara den jag vill vara. Säga vad jag tycker och tänker. Vad resulterar det i? Jo OVÄNNER!! Det är inte accepterat att vara på något annat vis än det upphöjda idealet. Man ska helt enkelt vara en "söt och rar" person, ställa upp i vått och torrt, helst inte säga emot, inte ha några bestämda åsikter. Det heter kompromissa men egentligen betyder det att du har en åsikt men är beredd att avstå från den om det blir för stora protester. Står du fast vid den så är du tjurig och oresonlig. Bästa är att inte säga så mycket om någonting. Men då är du "flat" och osocial...
Går det verkligen att vara sig själv? Går det att vara ett ideal??Är det inte konstigt att så många människor mår så himla dåligt?? Ständigt alla krav om hur man ska vara, se ut , vad man ska göra....Det går inte att  vara en bra människa i dagens samhälle. Förr skötte man sig själv, brukade sin mark, det handlade om att äta och överleva.
Idag handlar det bara om beteende och utseende...enklast att förkorta till( och gör det rättvist) BU!

Lite välförtjänt skönhetsbehandling :)

Var på min favoritsalong i Nyköping, salong Carisma. Så himla duktiga tjejer där! Sanslöst snygga ögonbryn får man där, förutom en underbar ansiktsbehandling :) Så himla väl förunnat att bara koppla av, prata lite strunt, stå ut med lite smärta(ja för den som inbillar sig att det inte alls gör ont att rycka ögonbryna ska nog tänka om!!men det är VÄRT det!! bigtime!)

Har dessutom skickat alla mina tradera auktioner över 50 st!! Skitbra med tradera men lite jobbigt att administrera allt! Har även varit på anställningsintervju över 100 sökande och vi var 4 som var inbjudna på intervju. Bara att hålla tummarna. Kände riktigt tårna krulla ihop sig när dom berättade om arbetsuppgifterna, ett sånt drömjobb!! Bara att hålla tummarna..50-100% men mig spelar det ingen roll vilket det blir. Snart finaldags för Du är vad du äter, ska bli skönt att lägga det bakom sig, är lite less på hela köret...använder mig av Viktklubb nu, funkar bättre tycker jag. Rolig erfarenhet men synd att det dragit ut så långt på tiden ,blir jobbigt med dessa filminspelningar och långa resor fram och tillbaka till Sthlm. Ska dessutom ha med mig hästen nu på sista inspelningen vilket trasslar till det en del...

Jahapp så var allt mitt fel då...??!!

Alltså det är en evig följetong...denna kvinna som jag berättat om tidigare, hennes giftiga tentakler når längre och längre...Med anledning av biobesöket igår när psykfallet hämtade barnen och betedde sig som en barnunge så har alltså även ytterligare en person blandat sig i...nämligen psykfallets kompis....kompisen som vi kan kalla "L"(o psykfallet kan vi kalla "K", psykfallets son kallar vi "W" och psykfallets kompis son kallar vi "N" så blir det lite enklare...)L:s son N och K:s son W o min son satt i bilen på väg till bion, skjutsade av L(som då är N:s mamma), dom pratade om de här bråket och min son tyckte att det inte rörde dom, så dom borde inte prata om det.
Istället för att vara ett omdöme så säger då L att det är verkligen lågt att skriva om bråket på facebook....varför inte vara föredömlig och säga att "ja precis, det rör inte er, låt era mammor bråka och strunta i det". Nej istället uppmuntrar vi barnen som redan är uppjagade att självklart gör hon fel(jag alltså). Att K skulle ha gjort något fel verkar inte L tycka...
Jag har tidigare gjort affärer med L och vi hade kommit överens om att istället för pengar skulle jag få utnyttja hennes anläggning 7 ggr. Har bara varit där 2ggr och kände nu att nejtack, vill inte åka dit något mer när det är på det här viset. Skrev då ett mail och bad om att vi skulle göra upp affären kontant istället, för att jag dels använder andra anläggningar mestadels eftersom jag rider för andra instruktörer och sen dels för jag är lite less på allt tjafs och vill hålla mig borta från det. L blir då fly förbannad, vi pratades vid idag i telefon...fick luren i örat inte mindre än 3 ggr...Moget??!! :/
Och eftersom jag "krävde" pengar som hon sa så ville hon inte gå med på det...jag har ju mailet kvar, det står " jag vill be dig göra upp kontant"...
Det roliga är att den här L gör sken utåt att vara en otroligt sympatisk, empatisk och förstående, kärleksfull person. Haha, snacka om Jekyll och Hyde. Så mycket spydigheter och sarkasm har jag inte fått öst över mig i hela mitt liv sammantaget!! Jag behövde "hjälp" samt är det jag som drar in min son i hela den här soppan...bla för att jag inte lät honom gå kvar på skolan som K o Ls söner går på...Anledningen till att vi bytte var att vi inte har råd att låta honom bo på skolan och heller inte vill att han flyttar hemifrån redan, plus att då resorna blir för jobbiga!! Har inte ett skit med bråket att göra(som dessutom inte hade eskalerat till den nivån då) L hade väldigt mycket insikt i bråket och tog upp flertalet saker, men jag fick inte tala om min version av nån händelse alls...När jag sa att jag inte blandat in barnen i detta utan sagt att "detta är mellan mig och K, det har inte med er att göra" så fick jag ordagrant denna sarkasm " men ååå vilken fin och braaaaa mamma du är!!"
Tja, uppenbarligen är jag det, betydligt bättre än dessa två kvinnor. Dessutom, till råga på allt, lägsta nivån av allt, så måste då L tala om att jag är otroligt impopulär, folk ogillar mig och jag borde verkligen fundera på vem jag är och varför osv...
Jag vet precis vem jag är och hur jag är och även om jag precis som alla andra behöver jobba på vissa saker och egenheter, så vet jag vilka jag kan lita på och inte kan lita på. Jag vet vilka som faktiskt gillar mig precis som jag är och vilka som ogillar mig. Jag vet också vilka som låtsas gilla mig, dvs , vi uppför oss artigt och småpratar med varandra, men innerst inne ogillar vi varandra. Jag VET! Men det jag inte kan förstå är varför det är så kul att tala om att åå jag vet allt att alla ogillar dig, du är så dålig o hemsk o alla tycker du är en bitch...Är det inte konstigt att sänka sig till en nivå lägre än sandlådan?? Och otroligt omoget...Nu har jag en väldigt god insikt i mig själv och min omvärld. Men för dom som inte har det så kan det vara ganska jobbigt för deras självkänsla att höra sånt. Men denna L som förespråkar harmoni och godhet i sin verksamhet är precis motsatsen i verkligheten.
Så länge hon är nöjd och glad och inte får mothugg så går det bra. Det värsta var att hon verkligen tänkte STJÄLA den här back on track ryggvärmaren som vi gjort affär om. Jag kan ju faktiskt precis som jag skrev ha en anledning att inte rida i hennes ridhus. Ska jag då inte få betalt för den sak hon faktiskt redan fått och använt? Jag har bara utnyttjat 2 av 7 tillfällen i ridhuset. Ganska mycket obetalt då. Det är ju faktiskt stöld. Jag erbjöd mig att betala för de två tillfällen jag använt och ta tillbaka padden istället om hon nu inte ville betala det som var kvar att betala. Men det ville hon inte heller! Ja fy fan, jag fick verkligen bita mig i tungan och ta emot luren i örat ett par gånger, men tillslut så sa hon att ja nu när du är så söööt o gullig så kan jag betala resten. Det var sarkasm för den som inte förstod det. Så jag sa till henne att du behöver inte vara sarkastisk, vi kan väl nöja oss med att säga att vi är överens om att vi inte är överens och att vi inte gillar varandra så värst ?? Nu har jag i alla fall fått pengarna tillslut. Så nu är det slut med lenheten. Vill inte ha med sånt här folk att göra. Opålitliga, otrevliga, illojala. Nä fy fan.
Och som hon sa, jag behöver "hjälp", haha vilken jävla tur att jag har frikort då :) då får jag ju gratis hjälp :)
Tja det finns mycket märkliga mänskor omkring oss...

Lite skillnad ser jag...

Tycker inte det hänt så mycket,  Anna Skipper metoden funkar inte så bra på mig. Min kropp går i baklås. Har ju kämpat som sjutton, varken druckit läsk eller ätit godis, tränat som en fanatiker...Ändå går jag inte ner särskilt mycket. T.o.m Anna var bekymrad och ordinerade en detoxvecka på bara soppor :) Funkade inte heller! Fick medicin av min läkare då jag konstant har magknip och andra magproblem...Har nu dessutom fått sån extrem ryggvärk så jag knappt kan röra mig...så egentligen bör jag ju inte träna heller, men håller mig på löpbandet, vilket inte är så bra heller, för då får jag ondare! Men jag måste ju göra något!! Final om en vecka drygt!! Har gått med i Viktklubb (http://www.viktklubb.se/) som jag anser är en väldigt bra sajt, där man fyller i vad man ätit och ser balansen mellan fett,proteiner o kolhydrater och på ett enkelt vis håller koll på vad  man stoppar i sig.
Men tog lite bilder iof inte i samma kläder och jag har bytt frisyr, men man ser ju ändå skillnad tycker jag. Ansiktet är ju mindre och kroppen lite slankare. Ja såklart har jag gått ner en del. Från 75,nånting till 70,4(sist jag vägde, tyvärr pendlar det lite av nån anledning) midjan från 112 till drygt 104cm. Ska ner till 60-65kg före jag är nöjd och 95 i midjan. Så har ju inte kunnat börja köpa kläder i storlek mindre ännu men visst sitter mina nuvarande kläder bättre, helt klart.
Idag blir det ett läkarbesök på akuttid. Har knappt kunnat sova, då min rygg värker så extremt och går lixom "genom" kroppen så hela bröstkorgen känns knasig. Gör ont att röra huvud,armar o andas , ja allt jag gör...nån muskelinflammation??? Inte sjutton vet jag, vet bara att det gör asont och jag hoppas läkaren inte ignorerar det! Har gått 2v med ont nu...

satkärring!!

Trots att jag nu ignorerar min fd vän som så fint gav sig på mig utan anledning(jag hade tagit hand om hennes 4 hästar hela sommaren gratis, plus hjälpt henne rida till o sälja den ena...) Hursomhelst hela storyn finns i tidigare inlägg.
Dessvärre trots att jag som sagt ignorerar denna psykiskt instabila kvinna så fortsätter hon sin krigsmarsch mot mig. Eftersom hon inte kommer åt mig så riktar hon in sig på min son...senaste var idag när barnen var på bio. Hon skulle hämta dom efteråt. När min son kliver in i bilen o säger hej, så väljer psykfallet att ignorera honom. När de övriga två grabbarna hoppar in så säger hon hej x och hej x...(x= deras namn som jag såklart inte lägger ut här) Hur sjukt är inte det?? och totalt ignorerar min son hela vägen hem svarar inte på nåt han säger.
Blir så jäkla less. Varför varför varför blanda in barnen på det här viset???? Min son har två bästisar. Den ena är psykfallets son, den andre är psykfallets kompis son. Jag är(trodde jag)vän med den kompisen jag åxå. Men tydligen så pratar dom sinsemellan...så båda deras barn, min sons bästisar, tycker jag är dum i huvudet och är sura på min son...för att han pratar med mig...

Jag herregud...man kan bara hoppas att dessa kvinnor växer upp någondag och inser att man inte blandar in sina barn. Och kanske kan gå vidare med sina liv och inte engagera sig i andras??

Jag vet ju hur du är...

den kommentaren gnagde i mig idag och gav mig en rejäl tankeställare...jag är nog lite för "bra" på att pracka på "mina sanningar"(observera nu noga att det är jag som anser det vara sanningar...vi tycker alla olika) Jag tycker jag blivit så duktig på att inte bry mig så mycket om vad andra tycker,tänker o gör, men ibland fallerar jag och återfaller i gamla dåliga ovanor...som t.ex. då när det gäller något som jag anser är viktigt. Går inte in på här vad det gäller ör det har inte med saken att göra vem det gäller och vad det gäller... Poängen är att även om jag anser något vara viktigt eller rätt, så måste ju inte alla omkring mig tycka samma. Och det räcker också att bara säga det en gång...om man nu ens egentligen behöver säga det en gång...som sagt, det är ju upp till var och en att bedöma sin situation och bestämma hur dom vill ha det. Jag har övergått till att "skoja till det" istället för att tala om att såhär ska det vara. Vilket för motparten förmodligen är precis lika irriterande...att få "det rätta" kastat i ansiktet, eller "det rätta" skämtat om varje gång man ses...

Men vi hästfolk är otroligt duktiga på att tala om för andra vad som är rätt och vad som är fel. Jag brukar försöka tänka att jag vet vad jag vet och jag kan vad jag kan, skiter i vad andra tycker o kan, skiter även i att bry mig om om någon säger nåt och jag säger inget till nån heller...Men i vissa frågor som jag tycker är extremt viktiga så har jag svårt att hålla tyst...som i detta fall...och det är en svaghet hos mig :( som jag jobbar på :( och som nu när jag fick kommentaren jag vet ju hur du är som förklaring till att vi inte är osams trots mina jobbiga "skämt"...så kände jag mig så himla dum! Och jag bestämde mig på rak arm att jag aldrig någonsin skulle säga ett ord om just denna sak till vederbörande...För det är ju faktiskt upp till var och en, hur man vill ha saker och ting!! Förlåt att jag är som jag är..ibland... :(

Nehej det gick inte...

Tyvärr gillade inte katterna varandra :( en sån tur då att jag har en annan god vän som gärna ville ha en katt, som dessutom praktiskt nog redan är rumsren och kastrerad :) så kissen får flytta dit imorrnkväll istället! där blir hon dessutom ensam katt så det kanske är lika bra för hon tycks ha väldigt svårt att förstå att alla katter inte vill henne illa!!

skulle själv precis ge mig ut och rida när det började regna...är det inte typiskt :( Har dock en fin regnrock, så funderar på att ta på mig den och ge mig ut iaf! Om man lät hästen stå alla dagar det är dåligt väder skulle det inte bli mycket ridning alls!!

Håller på att skriva ut adresslappar så jag kan skicka mina sålda tradera varor. Otroligt praktiskt med Tradera, väljer man t.ex. schenker som leverantör av paketen så kan man betala paketet och få adresslapp så man bara skriver ut den själv o sen lämnar in hos nåt ombud. Otroligt praktiskt. den hämtar dessutom adressuppgifterna från Tradera så jag behöver inte sitta och fylla i! Har ju nästan säkert 30 grejer ute på Tradera så det hade blivit rätt "tradigt" *fniss* att sitta och skriva i allt själv!!

Kissemissen fick nytt hem :)

Idag fick vår fina norska skogiskorsning flytta hem till min bror o hans sambo då två av våra fyra hundar inte är särskilt snälla mot henne så hon vill inte bo inne. Vi har 3 stallkatter varav 2 kastrerade hanar och 1 kastrerad hona. Trots att denna misse är kastrerad så hatar vår stallkattshona henne och missar inget tillfälle att spöa skiten ur henne. Så hon lilla kraken har bosatt sig i vedbon och går aldrig ner mot stallet när hon är ute o traskar utan väljer skogen åt andra hållet :( Känns ju hemskt att inte kunna göra något åt det och nu med vintern i antågande så kändes det som att hon inte kunde ligga ensam och frysa i vedbon längre :( Tur nog kunde brodern o hans tjej(som för övrigt köpte vår fina unghäst Hobbe av oss) ta sig an det lilla pyret och där kommer hon bli bortskämd efter noter!!

Träningstävling Check!

Var på träningstävling igår på Stall Dammkärr(Johan Svensson's anläggning) Hans mor Ingela Svensson hade anordnat. Vädret var kanon, lite kyligt men uppehåll. Blev en regnskur på slutet men då var vi inne i ridhuset och det hade slutat när vi kom ut. Kan inte bli mer perfekt!!

Red pleasure, horsemanship och western riding, lite enklare mönster såklart eftersom det var träningstävling. Vi blev placerade 1a i samtliga starter :) Som Ingela skämtsamt sa " ni är för stora för det här" :) Ingen är gladare än jag för jag har ju faktiskt bara tränat western sen i juni i år! och många som var med har ridit western längre än jag och några quartrar var med också. Plus en tjej som faktiskt tävlar en hel del och är erkänt duktig var med, så det kändes ju toppen! Att jag dessutom själv kände mig jäkligt risig gjorde ju att det kändes ännu mer roligt.

Mitt problem när jag rider är att jag "gör för mycket" jag försöker styra med hela kroppen, särskilt tyglarna, vilket gör att han "tränger" när jag gör mina neckreining så överdrivet. Det blir ju då så att om jag gör neckreining åt höger, dvs lägger an tyglarna mot vänster sidas hals, så drar jag ju i vänstertygeln egentligen! Man ska göra neckreining som om det vore en liten joystick som ingela säger. Men jag glömmer bort! Det är ju benen som ska visa vägen och det blir också så  att jag glömmer mig. i volten i horsemanshipen så styrde jag bra i början, sen tyckte jag han drog iväg och då släppte jag ytterskänkeln och började neckreina för fulla muggar vilket gör att huvudet åker upp :) Men vi fick iaf till en volt som började och slutade på mittlinjen. Mönstret var att på mittlinjen rida rakt upp, trava och sen vid en kon fatta galopp och lägga volt i galopp åt höger och bryta av till skritt tillbaka på mittlinjen, skritta några steg och gå i skänkelvikning åt vänster fram till sista konen , göra halt och rygga. Sen har man en gemensam railwork där alla rider runt på spåret i skritt trav och galopp. Detlåter väldigt simpelt men du har extremt kort tid på dig då mönstret görs på ca 40 m och det ska vara perfekt hela vägen..Ett uselt mönster går knappast att få bättre poäng på ett bra railwork, medan ett dålig railwork troligare drar ner poängen om du gjorde mönstret bra.

Pleasure är ju vår starka sida, han är otroligt stabil i sina gångarter och övergångar. Western riding samma sak med neckreiningen att jag glömmer mig och gör för mycket Jag måste lita på honom att han gör det han ska. Han är extremt duktig på att minnas program dessutom och vet exakt vad han ska göra på givna platser. så jag behöver ju bara hänga med, " join the joyride" så att säga.

På tisdag ska jag förhoppningsvis äntligen få inbokat lektioner med Ronny Åman som är en "gammal räv" i westernsammanhang. En otroligt kompetent och erkänd westernryttare. Han har varit väldigt upptagen och vi har inte lyckats få till tiden för lektion ännu. Men på tisdag skulle han vara hemkommen från Norge tror jag det var, så då ska vi se till att boka! En otroligt trevlig och ödmjuk människa!
Har istället bokat lektion med Ingela Svensson på fredag tillsammans med en kompis dotter som funkar jättebra att dela lektion med. Tänkte väl varva lite med träningar på hemmaplan och med Ronny. Beroendes lite på hur ofta Ronny har möjlighet. För i vinter vill jag satsa stenhårt på att komma vidare med western så vi kan starta C och B klasser nästa år!

Läderhantverk & hästar

Kolla in min hemsida och se mina fina träns jag gjort :)

www.thecas.se

Nytt bett

Köpte nytt bett till Flingan  ett s.k. kimblewickbett som jag ska använda både när jag rider och när jag kör. Det verkar funka himla bra faktiskt. Jag har provat det i körning och det ska bli spännande att rida i det. Kom ihåg att det finns inga skarpa bett, bara skarpa händer!!! Men självklart är detta inget bett för nybörjare. Kedjan kan sättas olika hårt och ger hävstångseffekt. Det har inga långa skänklar men blir ändå ett skarpt bett om man är för hårdhänt. Prova att ha kedjan löst i början för att hitta rätt läge för dig.
Jag köpte mitt bett på Hööks, http://www.hooks.se/, det kostade 299kr, alltså inte så dyrt då det är bra kvalité och massivt. Jag köper alltid massiva bett då de ihåliga lätt blir "skramliga" i hästens mun och kan då istället ge dig en häst med orolig mun.
För att få rätt passform ska bettet sticka ut en liten bit i varje mungipa, ca 0,5cm brukar vara lagom. För stora och för små bett är inte alls bra och man ska veta att det kan vara olika på olika bett hur dom ligger! När jag köpte ett sötmalmsbett fick jag köpa 12.5cm och till mitt kandar har jag 11,5 på kandarstången och 12.5 på bridongen.
Ska du tävla dressyr i framtiden så försök hålla dig till vanliga 2 eller 3-delade bett, eftersom detär det enda du får tävla på. Det enda bettet med fasta ringar som är okej är s.k. eggbett. Även bridongbett kan ha fasta ringar, men s.k. d-bett får ej användas.
I hoppning får du ha vilket bett du vill men jag skulle ändå rekommendera att försöka använda vanligt bett istället för klarar du inte din häst på vanligt bett så kanske du borde fundera på att ta hjälp av en tränare eller kanske rentav byta häst?Åtminstone till en början. Man kan inte lösa några problem i ridningen med att byta utrustning, inte om du inte själv är väldigt duktig. När du känner din häst väl och ridit in dig på den så kan du förståss prova annan utrustning för att få till lite mer "finlir" som jag kallar det.

Förrådd och sviken :(

Hela sommaren har jag ägnat åt en mycket god vän och hennes hästar. Hon har en miniatyrhingst, en shettis o ett miniatyrsto(ja nu har hon köpt en till miniatyr ihop med en vän)Hon hade även en arab som hon haft sen den var 1 år. Hon bor bara några km från mig och vi bestämde att jag skulle ta hit hennes nu 6 åriga arab på tillridning och lastträning då han bara gick i hagen hemma hos henne. Han var inte trafiksäker o gick inte att få in i släpet heller. Noll utbildad, bara riden rakt fram ut i skogen då o då. I vintras hade han blivit riden ca 8 ggr...Av olika anledningar så har hon själv blivit rädd för att rida honom då hon anser honom osäker och så detta med bilar. Eftersom han inte gick att lasta så red jag hit honom. Hon själv åkte bil och när jag kom hem helskinnad(var faktiskt inga större bekymmer, klart han tittade sig omkring och var spänd men han hade ju aldrig gått den vägen förut eller blivit riden på länge)så var hon själv nästintill i upplösningstillstånd för hon var så orolig. Jag citerar henne när jag skriver" jag höll på att få en hjärtattack". Ja då kan man ju förstå att är man så ängslig när nån annan rider hästen hur rädd är man då inte för att själv rida på den?? Hästen gick här från maj-augusti och det gick så himla bra! Han hade lite sadeltvång och en gång när jag råkade ta för mycket så kastade han sig i stallgången, men det var ju mitt fel helt och hållet. Det var bara några dagar efter han kommit hit dessutom. Ju längre tiden gick desto bättre blev han. Vi mötte bilar när vi red ut och det var inte problem heller. Vi hade väl mött ett tiotal bilar när en kompis till mig var ute o red på honom(en mycket duktig tjej) och den bilen gasade förbi och då blev han lite rädd och backade ner i ett dike. När han skulle upp ur diket snubblade han och ramlade omkull, varvid tjejen trillade av och hästen sprang hem till oss. Men det är ju sånt som kan hända, även med säkrare hästar. Jag tycker inte det var så big deal. Jag o min man lasttränade honom så han bara gick rakt in i släpet, inga konstigheter alls. Ägaren försökte få mig att köpa hästen till ett billigt pris men jag är inte så intresserad av araber och dessutom vill jag ha hästar som inte är så mycket jobb med. Jag föredrar såna som hanterats o uppfostrats o vants vid saker från dom är unga. Ägaren hade missat en hel del med denna häst som ju faktist var 6 år o inte varit hemifrån!
Jag o min man åkte till ägaren för att hjälpa henne med att köra in sin shettis. Det blev ett bra besök, vi satte fast vagnen i selen med balsnören o gick på varsin sida o ledde henne. Inga problem. Jag var även hos ägaren o körde hennes minihingst, för trots att han var inkörd så var han inte körd på många år o då vågade hon inte köra honom själv. Min man var med vid ett tillfälle o hjälpte till också. Så vi hjälpte henne massor! Sen skulle dom åka till sin stuga i 3v. Hennes son o min son är bästisar så min son var medbjuden. Jag erbjöd hennes 3 småhästar att stå här med full tillsyn, då hon annars skulle låta dom gå hemma på sin gård o nån kompis som åkte förbi en gång om dan o kollade bara. Det anser jag är för lite tillsyn. Erbjöd henne också att ta hit sina vagnar o selar så skulle jag köra in shettisen och sätta igång minihingsten så när hon skulle komma hem skulle hon kunna hoppa i vagnen o köra båda sina  hästar själv. detta utan att jag skulle ta betalt. Jag ville HJÄLPA henne att ha glädje av sina hästar. Vi bestämde också att jag skulle sälja hennes arab åt henne då hon insåg att hon aldrig skulle vilja rida mer i vilket fall som helst. Hon bokade in en veterinär och eftersom hon då själv var i sin stuga så tog jag emot veterinären härhemma och visade hästen.
Lämnade rapporter på facebook där vi hade kontakt och brukade chatta med varandra om hur det gick med hästarna. Fick en konstig reaktion på när jag berättade om att araben gått omkull vid bilmötet...hon menade att tjejen som ridit klantat sig!! Ha! Sagt av någon som själv är livrädd för att rida hästen där bilar kan komma...om hon anser att han är så osäker att hon själv inte törs möta bilar...hur kan man då tro att nån annan klantar sig?? Dessutom hade vi nått flera mål med denna häst som hon själv varit långt ifrån att nå med honom. Anade lite ugglor i mossen...sen berättade jag om att minihingsten försökt stödda sig lite när jag pysslade med honom men att jag nu bara behövde säga nej, så skärpte han till sig. Till skillnad mot henne själv, som backar när han reser sig på bakbenen och går emot henne med bakåtstrukna öron och blottade tänder, så säger jag till honom på skarpen direkt han bara mopsar lite lite...han ska inte ens hala ut snorren det minsta lilla o gnägga när en människa hanterar honom. Den uppfostran måste man ha på en hingst om det ska vara tryggt att hantera. Han blev superduktig! Sa jag nej så blev gnägget bara ett kort pip och det var inga problem att sköta honom Vid ett tillfälle när jag skulle ut o köra så fick han nåt spunk och for iväg ur stallet och for runt på stallplan och skulle lägga sig ner och höll på. Min man höll i framtill och jag satt bara lugnt kvar i vagnen. Efter en stund insåg han att han inte blev av med mig och vagnen och stannade upp. Då smackade jag på och körde iväg. Då gick han superfint hela turen! Samma sak här, uppfostra! Vid minsta försök till gnägg blev det tillsägelse och då han lyssnade på det så kunde han koncentrera sig på att bli körd istället för att undra var brudarna var.
Självklart berättade jag allt för ägaren som ju var min "bästis"(trodde jag) För nog vill man väl veta både bra och dåliga saker som händer med hästarna???? Men nej...tydligen hade hon fått spel där i stugan, skrikit och gapat, skrikit åt min son att han var dum i huvudet...(hon bad honom senare om ursäkt med orden "det är inte dig jag är arg på") sen ringde hon mig och skrek och gapade, helt vansinnig! Hon ville helst ha hem hästarna o låta nån annan titta till dom, så jag erbjöd mig att köra hem dom till deras tomma gård på stört...Men hon fortsatte skrika och gapa. Erbjöd mig att köra hem araben också..men njaeee...den var ju nära försäljning så det vore ju tokigt...det var nästan så jag skrattade. Minihästarna som hon skulle ha kvar, dom kunde hon bråka om ,m en araben...hon visste ju att hon inte skulle kunna sälja honom som ridhäst själv så den fick jag ha kvar! Så länge jag höll mig lugn o försökte prata och be om ursäkt (inte för jag visste vad jag gjort för fel..) så bara skrek hon i högan sky om hur hemsk jag var! Jag försökte förklara att jag ville bara hjälpa henne, jag kanske var för hjälpsam så hon tyckte det var att ta över hennes hästar???Jag fattade inngenting. Tillslut bröt jag ihop, då jag insåg att min bästa vän som jag anförtrott mig åt i vått o torrt, helt hade vänt sig emot mig och det kändes förtvivlat att i min iver att hjälpa min vän istället hade stött bort henne. Men då , när jag började grina, då blev hon kolugn och nöjd! Helt plötsligt började hon prata lent och fint och ojojoj, nä såklart ska alla hästarna gå kvar. Nu äntligen hörde hon den verkliga jag prata, inte den kalla personen som nyss pratat...suck! Så det enda hon ville var knäcka mig helt enkelt.
Hursomhelst, hästarna gick kvar. Varnade henne att miniatyrstoet började bli tunn. Höet hon skickat med var mögligt helt och hållet och gräset som hon själv fått se hur mycket det fanns av i hagen åts upp av shettisen, Det är ju helt vansinnigt att ha en fet shettis ihop med en 1årig miniatyr som växer...men det har hon inte riktigt förstått...Hade dom inne i box och gav luzern men då gav sig shettisen på miniatyren så hon var full av bitmärken. När jag ställde miniatyren i egen box så åt hon inte för då var hon så lessen att vara ensam. Dessutom kan man inte föda upp en smal häst på luzern enbart. Det är grovfoder dvs HÖ som alltid ska vara viktigaste målet. Ringde ägaren o berättade detta men hon skulle ju komma hem om en vecka så det gjorde inget. Hon sa också i telefon då att jag skulle få 10% av köpeskillingen när jag sålde araben och jag skulle dessutom få shettisstoets första föl! Vi skulle betäcka henne med hennes miniatyrhingst. Wow, tänkte jag, vilket dåligt samvete hon måste ha nu för utskällningen. Men det ärj u bara att tacka och ta emot. Väl hemkommen tyckte hon förståss ministoet var magert, men å andra sidan jag hade ju sagt att hon blivit mager, mer än en gång! De andra var superfina i hullet och araben nästan lite tjock. Så en av 4 hästar var mager. och hon visste om det. Sen hittade jag en perfekt säljare(hade haft ett par spekulanter tidigare men dom kastade jag ut för dom var helt knäppa) jag hade ju skapat en hemsida men massor av foton och filmer(som ju tagit sin tid att fota och filma allt) Jag visade hästen, han blev såld, jag skrev kontrakt och skrev ut så min vän behövde bara masa sig hit och skriva på. Jag och min man lastade hästen o han hoppade snällt in. (han fick lite lugnande innan men det hade ingen direkt verkan men han gick bra att lasta ändå) Efter det, har jag INTE sett röken av några pengar!!!!!
Det var lite halvmätt mellan oss, hon skrev aldrig på facebook åt mig. Jag provade att gilla en bild på hennes nya miniatyr, men fick ingen respons. Då tog jag bort henne på facebook. För jag märkte ju att nåt var fel. Då kommer min son hem och berättar att hon tagit honom och sin son och satt sig och pratat om detta!!! och naturligtvis inte på nåt bra vis utan att hennes son inte fick sova här mer, för jag svarade inte i telefon(hm....hon har aldrig ringt??!)och att jag var så himla komplicerad och konstig och hade inga vänner och vi var en störd familj överhuvudtaget. Jag hade vanvårdat hennes häst och en massa annat idiotiskt. Hur kan man om man är en frisk människa, sätta sig med barnen och blanda in dom???o ch som förälder sätta sig och snacka skit till ett barn om dennes förälder???Värsta är nu att det är ännu värre för min son, för nu är hon ännu argare och hetsar sin son mot min son, att han kom hem och berättade om deras samtal...vafan tror hon?? att min son ska sitta o lyssna på skitprat om sin mamma o sen inte berätta det hemma?Nej hon sa så mycket dumma saker till honom som jag inte vill återge här...Vi hade dessutom "dissat" henne på en tävling...herregud...vi pratade med henne på den tävlingen! Men man har ju annat för sig än att springa runt och leta efter bekanta när man är ute o tävlar!Sen kom hon ju in till kafeterian där vi satt o åt och då pratade vi ju. Ja herregud. Den här människan har inte alla skruvar fastsatta...eller som min syster sa så roligt: hjulet snurrar men hamstern är lixom död...
Tristast dock för min son tycker jag. Han har förlorat sin bästis pga av en vuxen som vägrar bete sig som vuxen förälder och lämna barnen utanför sina egna privata bråk.
Jag är glad att ha sluppit henne för hon har alltid pratat massor av skit om en himla massa människor. Bla det stall där jag ibland tränar, dom är hemska mänskor i hennes ögon, dom kan ingenting o är hårdhänta mot sina hästar. en annan bekant tycker hon är förfärligt att dom tillåter dottern att rida sin häst på det vis hon gör..osv osv...en jävla massa skitsnack om allt och alla. Själv är hon den enda som är perfekt. Hon har analyserat mitt äktenskap, talat om för mig hur jag ska rida och sköta min häst och jag har aldrig sagt ett ont ord till henne någonsin!!Jag har heller aldrig snackat skit om henne efter det började bli dåligt, o definitivt hållt min son utanför! Nä fy fan för såna mänskor...En fruktansvärd människa!